Hälsning från bus4you


SÅ jag sitter alltså på en buss som ska till Oslo. TREVLIGT tänker ni och det tänker jag med. Men så mycket kan jag säga: det är en PÄRS att byta land. Igår kväll var inte TREVLIGT ett ord som kom till mig när jag funderade över min situation. Snarare är den enda jämförbara upplevelsen jag haft den gången i tvåan på gymnasiet när jag kände en strålande smärta i vänster arm och genast förstod att det var hjärtinfarkt på g vilket gjorde mig så bekymrad att jag insjuknade i panikångest vilket jag i sin tur trodde var en hjärtinfarkt och A ni vet hur det är. Nu är jag i alla fall på väg. Efter sommarens sista dag som vårdbiträde på demensboende!!! Den som är en skrattande och glad kille som gillar ett garv åt nåt idiotiskt och tar lätt på livet kan lägga benen på ryggen å bege sig till gbg stads bemanningsenhet för han har en ny match. Skoja måste sluta vara tinder hela tiden. Men OM nu någon skulle känna att, JO jag ÄR fan en glad gamäng som gillar ett gött gagg åt nåt idiotiskt!!! - Du har VAD SOM KRÄVS för en sommar(MINST- schemat tillåter SÅ mycket extra vikariat) på avd 1. MEN trots denna tveksamma karaktärsbeskrivning har jag haft en bra tid på hemmet.

Om en halvtimme är jag framme hos min äskade vän i staden där vi ska bo. Omg





Drycker

När det kommer till mitt vätskeintag så har jag insett att jag inte är så normal som jag trodde. Att dricka så som jag gör, verkar det vara cirka 0,01% som gör här i världen (Sverige och Norge då, det enda jag har upplevt själv och kan dra slutsatser från). 

Såhär ser listan över mina favoritdrycker ut:

1. Vatten

2. Te

3. All typ av smoothie

4. Juice och lemonad

5. Varm choklad

6. Champange

7. Vitt vin

8. Elder flower crush (drink)

.

.

.

Saker som kaffe, coca cola, saft, rött vin, öl och cider kommer inte ens med på min topp 10 lista. Jag dricker inte kaffe varje dag på jobbet, jag dricker inte söta drycker till maten, jag drack inte hallonsaft när jag var liten och jag dricker inte alkohol varje fredag efter arbetsveckan. De här dryckerna som inte är med på min lista (och nummer 6-8 från listan) får jag i mig kanske någon gång i månaden, vilket jag tänker är rätt sunt egentligen. Men inom det här området, drycker alltså, är jag en utböling. 

 

Finns det någonting vi tar för givet mer än kaffet?

På jobbet (det kommer bli ett evinnerligt snack om jobbet eftersom det tar upp 80% av min vakna tid) så är rutinen för de trolliknande gubbarna och gummorna jag arbetar med (de andra fåtal unga som jobbar där inkluderat) att man kommer vid sju, stämplar in och ställer sig i kön till den gnisslande kaffeautomaten som står innanför dörren, tar en kopp kaffe (alla tar kaffe, även om varmt vatten, och choklad också finns som alternativ) för att tre timmar senare komma tillbaka och ta en kopp till. De tar en efter maten också, från matsalens lite finare kaffebryggare. När jag en tuff dag, desperat efter något uppiggande, tar ansats mot kaffeautomaten säger min chef att jag ska komma med, hejdar sig och tillägger, ja ta du din kaffe först. Min målinriktade rörelse saktar av innan jag lite generat trycker på knappen "Sjokolade". 

Jag vill också tillägga att en av mina lärare på Chalmers skrev ut ett schema över terminen till oss och där fanns det inplanerat 15 minuters raster. I rutan mellan lektionerna stod det "Kaffepaus". 

"Fika (=kaffe) är en social institution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck med vänner, familj eller bekanta. /.../ Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur, med svenskar som en av världens största kaffekonsumenter." (Wikipedia, den bästa källan av dem alla)

Wow, världens största kaffekonsumenter... Kanske är det inte människorna, utan KAFFET som driver universiteten, företagen, ja hela den nordiska välfärden framåt. Ta bort kaffet och ALLT skulle rasera.  

 

 

Vad är en bra fredagskväll? Jo, det är en kväll med vänninnorna, ett glas rött och vindruvor. Det är en röjig alkoholosande fest hemma hos någon vars föräldrar köpt en luxös villa. Det är en delad joint med polarna i ett skruttigt 15 kvm rum. Det är ett långt samtal med en vän på en uteservering med cigg och öl. Det är en kall bira, lite jordnötter och forbolls VM på tv. Högst upp på den svenska listan över underhållning står alkohol. Det är det bästa sättet att fira något. Snaps till midsommar, påsk och kräftskiva, glögg till jul, champange till studenten, vin till födelsedagsmiddag och sprit till fest.

"Du borde gå det var faktiskt kul, det gick till och med lite vilt till". För er som inte visste(JAG SJÄLV) "det gick vilt till" betyder att folk fick väl mycket alkohol i blodet, och det gör att personal-kickoffen är värd att gå på trots allt.

"Att du är så vuxen att du börjat dricka kaffe" sa en vuxen till min unga kusin som började dricka lite kaffe när hon var runt 10 år.

"Det ger vuxenpoäng att dricka kaffe" hörde jag min vän säga till mig när vi begav oss på vår dagliga tur till EspressoHouse i gymnasiet.

Ibland tror jag att ens förmåga att hantera koffein avgör mer om en är vuxen eller inte än ens analytiska/reflektiva/ansvarstagande förmåga. Och glöm ikke, det är när vi fyller vuxna som vi får börja dricka alkohol. Så självklart ska artonårsdagen firas med utgång och viktigast av allt: "första lagliga". Gärna ett gäng shots därtill, det ska ju gå villt till som en säger. På min artonårsdag tog jag en promenad med Noah, åt tårta med familjen och på kvällen yogade jag med en av mina bästa vänner. 

 

Jag får ofta höra att jag är så himla anti vilket jag lika ofta snabbt avfärdar. Men jag kanske ÄR anti. Om anti innebär att vara ensam om att ibland ifrågasätta något diskutabelt, jo då är jag banne mig anti. 

 

 



Utdrag ur dagbok från Norge: Tisdag 25 augusti

 Bild från Thailand, julen 2014.

 

Det ligger ett tumblerfilter över de här dagarna, eller ja eftermiddagarna, jobbet är inte så förtrollande.

En gammal lägenhet i utkanten av centrum, högt i tak, utsmyckade taklister och stora fönster ut mot gatan. Sängen står intill fönstret och kvällsljuset reflekteras mjukt mot hans hud. Den är len, slät och jämt solbränd. Det finns nog ingen med så vacker hy som Noah. Mellan mina ben är hans blonda kalufs, han tittar upp mot mig och ler med raka jämna tänder och fuktade läppar. De är också något extra, hans läppar, så mjuka att en kan sjunka in i dem så som huvudet sjunker ner i en kudde. De stora läpparna i kontrast till hans vassa kindben, det är sånt som lockar modellagenturerna, och tjejerna. Vi går runt här på de mörka knarrande golven, nakna och med hämtpizza i ena handen. Jag kan se vår framtid, kanske är det såhär vi kommer bo om vi flyttar ut tillsammans. På riktigt då, till en egen bostadsrätt.



Utdrag ur dagbok från Norge: Torsdag 27 augusti

Det hör jobbet till att lyfta 3-5 kilos lådor från golvet upp till axlehöjd konstant i en halvtimma, så ibland blir jag svettig här på lagret. Men aldrig har lyftandet fått mig att svettas så som när jag lyssnade på Maria Strømmes sommarprat om nanoteknik.

 

Herre jäsanes, som de säger på Donsö, de HÄR gör mig intresserad! Det verkar som att varje gång jag hör om nya högteknologiska material, som kommer att kunna mångdubbla vår produktivitet och effektivitet till nivåer vi inte ens kan drömma om, så börjar mitt hjärta banka i 190. Jag kommer in i ett rus och känner plötsligt att det är bråttom, jag måste börja läsa artiklar om det här, jag måste fråga min programansvarige om jag kan inkludera en master i nanotektik, jag måste byta riktning i livet, komma in i branschen, jag måste hinna få patent på idén som ändrar allt! Jag måste börja träna seriöst och äta sunt, tänk om min kropp är för skruttig för att lagas av mänsklig nanovävnad eller tänk om jag dör innan revolutionen kommer. Jag FÅR INTE missa min tids stora teknologiska våg! Kanske är det för att jag vet, jag VET att det här är framtiden, och är en på i början då kammar en hem storkoven. Jag inser att jag kände samma eufori när jag hörde om mirakel-materialet grafén första gången. Att det i lägenheten min inte finns en specifik stil men att materialkänslan är stark. Att vi pröjsade 16 lapp för ett litet bord, för att det var i vackert trä, jag och min far. Jag hatade inredningen på Fridays igår för att den var plastig. Och mina favorithus är sådana som nöts med känsla. Vackra material gör mig mjuk i kroppen, och jag kan inte annat än att ödmjukt acceptera. Material kommer bli min proffesion.



Utdrag ur dagbok från Norge: Onsdag 19 augusti

Vi lämnade jobbet i tystnad. Ett obekvämt avsked och sen ensam. Nu sitter jag på en kinesisk restaurang och väntar på min mat, de spelar Hero med Mariah Carey. Jag känner mig sentimental.  

Att arbeta med någon en känner bra fast inte är så nära känns svårt. När en inte ses regelbundet krävs det en större försiktighet med vilka sista ord en väljer att lämna med. Vi har inga förpliktelser att vårda vår relation, inser jag nu, och det gör den flyktig. Jag antar att det är det härliga med att bli ihop, gifta sig eller vara bästisar: kontraktet om att vi måste förvarna den andra innan relationen upphör. Men om jag beter mig illa i den här relationen, kan hen lämna mig nu utan att jag skulle ha något att säga till om. Det skulle ske i tystnad, okontrollerat. Det gör mig osäker att veta att om något skulle bli fel och jobbigt skulle jag inte få reda på det. Kanske är jag en plåga på jobbet, en plåga efter jobbet, kanske har jag gått över gränsen. Ofta tror jag att vi sitter och tänker på samma sak, undrar över vad den andra tänker. Vi ser det i varandras ögon, men vi skulle aldrig våga fråga. Det är för hemskt att inte prata öppet med varandra. 

Jag tänker att det ska bli skönt att få vara själv, slippa den tryckande tystnaden som legat över oss hela dagen. Men hen åker hem till sina vänner och jag är den som lämnas ensam. Att vara själv är helt okej när känslan i kroppen är lugn och bra, när jag känner att jag gjort bra ifrån mig eller att folk gillar mig. Men när jag som nu känner olust är det bara jobbigt, jag känner mig nekad.

 Bild från sommaren 2014

 



drake

Har alltid drömt om att få lägga upp en sån här bild :')

 

Härligt när det går bra för andra:-))) SKOJA. Är väldigt glad att det går bra för Clara. Själv har jag sökt sextio(60) jobb utan resultat om man inte räknar en hårddisk som troligt kommer krascha pga överbelastning. Jag är inte så värst bra på matte men någonting(empirisk vetskap) säger mig att jag uppfyllt kvoten för hur många olika kombinationer av tecknen i ”Personligt brev - Linnea Andersson Thelander” som är MÖJLIGA. Inget dokument kan heta EXAKT samma sak som ett annat och detta faktum har präglat de senaste dygnen. SÅ det ska bli nåt otroligt när jag kan klicka ner alla de flikar som påkallar mitt medvetandes fulla uppmärksamhet varje gång jag ska göra NÅGONTING på den här satans datorn. Mmmm. Idag har jag varit på TorGeT som alla härifrån västra gbg säger, och inhandlat hygienartiklar på Överskottsbolaget inför flytten… Märklig plats måste jag säga. Får jag säga nåt sjukt politiskt inkorrekt? Okej tack: Tanken slog mig att de använder samhall som upptagningsläger för sin personal. Nästa tanke var WOW då kanske jag kan få jobb där… För övrigt är jag är en otrolig smygkonsumist. Köpte till exempel en kappa helt oprovocerat idag. Det är inte klokt. I helgen när jag var på väg hem från *krogen*(det GÅR inte att skriva den meningen på ett sätt som gör att man framstår i alla fall LITE mindre som en bryggeriet-fjortis) gick jag in på 7Eleven och gjorde ett kortköp på 6kr varpå jag säger till kassören ”ALLT FÖR TILLVÄXTEN!!!”. Sån är alltså sanningen om mig. En sån desperat själ som börjar prata om sina innersta besvär(att man är förlaga till Anders Borgs utopiska samhällsmedborgare) med främlingar på stan. Skärpning. (OKEJ VARFÖR HAR JAG BLIVIT BESATT AV MODERATERNA SNÄLLA SLUTA)

 

Så nu ska jag lyssna några gånger på min bästa vaggvisa. Godnatt



Hej Oslo

Den finaste veckan på hela sommaren råkade jag hamna här, mitt i centrala Oslo. Snacka om ett bra första intryck. Middag i solnedgången, bad, promenad i Vigerlandsparken, glass och trevligt umgänge. En riktig idyll. En kan gott säga att jag gled in till Norges huvudstad på en räkmacka, hela vägen från caféet och hit till Kongens gate. Ingen anställningsintervju krävdes för att få jobbet, boende fixat, vänner som tog emot mig med öppna armar. Jag kom hit för att jag behöver växa upp och känna lite av livets hårda sida, men kanske är mitt liv menat att rulla på smidigt utan friktion.



ingen nostalgi

 

Så gårdagskvällen tillbringades på ett av Göteborgs bästa caféer med en av Göteborgs bästa personer. Herregud, att jag inte ska bo i samma stad som den här människan. Fruktansvärt läskigt. Vem är man utan sina relationer? Det är en sådan otrolig bekräftelse att ha människor i livet att spegla sig i. Det glömmer man, i alla fall jag, väldigt lätt när man sällan är utan dem. Gud vad jag kommer sakna. Men trots att det förmodligen kommer kännas helt stört tomt ibland känns det inte särskilt storgligt. Vissa personer bär jag med mig överallt och Isabelle är en sådan. När facebook grattade mig i förrgår på vår treårsdag fick jag sånt HOPP om livet, tänk vad mycket som kan hända på bara tre år ändå!!! Nästan så att jag vill radera förra inlägget... Nej vet ni vad såhär är det när man har förbarmats med ett så svajigt psyke som jag har. Nåväl. Jag känner på mig att en fin höst väntar oss alla. Sedan i förrgår har jag inte bara gjort planer på att åka till Amsterdam, utan också till Berlin och Paris. JA så ÄR det när man lever ett luxuöst liv. Jag har försökt göra något åt saken, men näe, det KAN INTE hjälpas.

 

Något som jag däremot INTE kommer sakna är flickan på de undre bilderna. På Saltholmen, i väntan på båten som anländer om 35 min, klockan 00 en blåsig augustinatt. Fy för SÖREN som min farmor säger. 

 

 



Veckans mest lästa artiklar

Perfekta bryn! Höstsäkra ditt liv med 7 goda vanor! Krönika: Jag har lagt på mig
En gratis blogg från Devote.se. Starta en blogg du också.  http://katla.devote.se